Sci-Fi Film Science-Fiction och film i underbar symbios

09mar 14

Recension: Thor the Dark World

Med 5000 års mellanrum så konvergerar alla de 9 världarna till en rät linje, och det öppnas en portal mellan dem. För 5000 år sedan försökte den ondsintaste av alla svartalver att försänka hela galaxen i mörker med hjälp av Etern, en uråldrig kraft med oändlig förstörelseförmåga. Bor, Odins far och dåvarande kung av Asgård, ledde ett stort krig mot svartalverna och kunde till slut rycka vapnet ifrån dem. Etern begravdes sedan djupt på en plats där den aldrig kan hittas.

Thor: The Dark World börjar med ett montage om historiska slag i kriget mellan Asgård och svartalverna, och deras ledare Malekith. Ett montage som påminner väldigt mycket om det som inleder Sagan om Ringen, fast i det här fallet är alverna på den förlorande sidan. Fast det är nog främst för att slaget visas med bara några personer i bild samtidigt, i en färgskala som bara består av olika nyanser av svart och blodrött.

I nutid så har Jane Foster och hennes praktikant flyttat till London i jakt efter fenomen som kan visa att Thor är på väg tillbaka till Jorden. Han har nämligen inte synts till på 2 år. Erik Selvig, spelad av Stellan Skarsgård, befinner sig samtidigt vid Stonehenge och känner fortfarande av sviterna efter Lokes förtrollning i Avengers.

Filmen rullar på i god takt, och likt de flesta andra filmer i Marvels filmuniversum så försöker den kombinera superhjältar med andra genrer, vilket i det här fallet är fantasy. Kanske inte så konstigt heller, eftersom regissören Alan Taylor även regisserat ett flertal avsnitt av Game of Thrones. Dessvärre finns det inget som riktigt hugger tag i tittaren och drar iväg den på äventyr, men samtidigt blir det aldrig ologiskt och tråkigt heller. Det blir bara sådär lagom. Vilket i sig är lite trist.

Betyget blir: Godkänt

Köp den på DVD, Blu-ray, Blu-ray 3D eller Blu-ray steelbook.