Sci-Fi Film Science-Fiction och film i underbar symbios

18dec 13

Recension: The Host

Det råder fred på jorden. Det finns ingen svält. Det finns inga krig. Miljön har fått läka. Ärlighet, hövlighet och vänlighet genomsyrar allas liv. Aldrig har vår värld varit så perfekt. Men världen är inte längre vår, den har invaderats av utomjordiska varelser som har tagit nästan alla i besittning. De fåtal som är kvar är på flykt.

Det börjar bra med en hyffsad actionsekvens men sedan så... Vuxna som står i ett rum och pratar. Tonåringar som står och pratar. Tonåringar och vuxna som står och pratar. Och jo, det finns väl försök till spänning lite nu och då, men det blir aldrig spännande.

Vad det finns mycket av är tonårskyssar. Och ett triangeldrama. Jag hoppas i alla fall det var ett triangeldrama, för det är tur att de tre unga männen ofta är i bild samtidigt så man kommer ihåg att de faktiskt är tre. Den gamle pojkvännen, den nya pojkvännen och den arga killen som är arg.

Filmens enda behållning är Saorise Ronan som faktiskt klarar av att gå omkring i hela filmen och prata med sig själv. Och nästan klarar av repliker som ”Melanie svarar inte längre, kyss mig. Nej, kyss mig ordentligt så jag ger dig en örfil.”

Betyget blir: Knappt godkänt. Men bara för att den här filmen till skillnad mot regissörens tidigare, In Time, har hjälp med att i alla fall locka till sig Stephenie Meyers tonårsflickor.

Köp den på DVD eller Blu-ray.