Sci-Fi Film Science-Fiction och film i underbar symbios

10nov 13

Recension: Star Trek Into Darkness

Klass M planeten Nibiru. En gigantisk vulkan är på väg att få ett utbrott som kommer att ödelägga hela planeten. Kan man rädda befolkningen utan att bryta primärdirektivet? En blan formas genast och sätts i verket, dock går det åt skogen på en gång. Och där kommer vi in i handlingen, med Kapten Kirk som har stulit innvånarnas heliga skrift och Spock som blir nersänkt i en vulkan med en superisbit.

Så filmen börjar med att Kirk blir degraderad till student, det exploderar en bomb på ett bibliotek, han blir återinsatt som sekundant, det hålls ett krismöte som blir attackerat, Kirk får återigen bli kapten över Enterprise och jaga rätt på skurken. Skurken då, han tar en bärbar transportör som för honom till Kronos, Klingonernas hemplanet.

Japp, i Star Trek Into Darkness behöver man en aparat stor som en sportbag för att kunna transportera sig från jorden till Kronos. Men bara om man är filmens skurk antagligen, eftersom övriga starfleet föredrar att åka runt i sina vanliga gigantiska rymdskepp.

Sedan verkar någon ha glömt berätta för Benedict Cumberbatch att man inte kommer att datoranimera hans huvud eller applicera några proteser inför nästa tagning, för här har han tagit till en vokalisering som gör att han pratar med hela ansiktet. Verkligen hela ansiktet, vilket bara ser konstigt ut.

Men det finns inte bara dåliga sidor av filmen, det finns bra också. Och den främsta är att det inte finns en lugn stund på hela filmen, det händer nya saker hela tiden. Och till skilnad mot den första Star Trek så går fotot inte längre ut på att försöka få med en lensflair i precis varje scen. Finns det några fler bra saker? Det gör det säkert, men det hela känns mest som... meh.

Betyget blir: Godkänt

Köp den som 3D Blu-Ray & Blu-Ray, Blu-Ray eller DVD.